Joseph Hansson – Mossebo Hembygdsförening

Drängen som blev talman

Från 1730 arrenderades gården Stommen av Joseph Hansson. Han var en duktig affärsman, kyrkans klockare (en kombintation av lärare, organist och vaktmästare), nämndeman vid tinget i Svenljunga och riksdagsman för flera häraden i Sjuhäradsbygden.

Joseph kom som gammal knalle och frihandelsvän att ansluta sig till »Mössorna», partiet som ivrade för fred och handel. Han blev snart deras ledare och valdes till bondeståndets talman. I den egenskapen fick han som ende bonde och därmed representant för över 90% av det dåtida Sveriges befolkning närvara vid Gustav III:s kröning 1772.

Detta avbildas på Carl Gustaf Pilos officiella målning. Tack vare att tavlan aldrig blev färdig (konstnären dog efter att ha arbetat på den i nio år) får Joseph en ännu mer framstående placering, omgiven av diffust antydda ansikten som inte hunnit målas in. Målningen mäter 5x3 meter. En kopia i halv storlek finns på Stommen efter särskilt tillstånd från Nationalmuseum.

Tack vare de möjligheter som fanns just i Sjuhäradsbygden, där man fick tillstånd att resa runt i riket och sälja framför allt bomullstyger från Borås, lyckades Joseph resa ut som knalle (gårdfarihandlare) och skapa en egen förmögenhet, så att han vid hemkomsten kunde bli bonde och t.o.m. anställa egna knallar och därmed bli sk »förläggare». Genom kontakter och skicklighet lyckades han 1743 få friköpa Stommen från kyrkan och senare genomdriva bygget av nya kyrkan mot både församlingens och prästens vilja (se hur kyrkgången är snett dragen från kyrkporten till Stommen!). Ättlingar till talmannen äger och brukar fortfarande Stommens jord och skog.

För att få bygga kyrka skulle människorna i en socken skänka ett grundkapital som kunde försörja prästen. Stommen var en sådan gård som bildade stommen i den kyrkliga ekonomin. Namnet skvallrar om att vi då hörde till Skara stift. Andra namn på denna typ av gård i andra delar av Sverige kan vara kyrkebol, kyrkebo, prästbord etc

Gården fick sitt nuvarande utseende 1767, även om delar av huvudbyggnaden är ännu äldre. Själva kyrkohemmanet är dokumenterat i skrift från 1300-talet.